fredag 1 oktober 2010

Nya tjänster och nya sätt att umgås

Före dotcom bubblans bakslag var internet en plats där vi i första hand sökte information. Såväl organisationer som privatpersoner startade hemsidor som byggde på ensidig kommunikation. Kommunikation mellan människor skedde främst i form av e-post. Idag gör vi många fler saker på webben. Som jag ser det är det främst tre områden där webb 2.0 skiljer sig från föregångaren. Det handlar om tjänster, nya sociala mönster och möjligheten att koppla samman tjänster med varandra.
Tjänster
Webben är fortfarande en källa till information, men den erbjuder dessutom flera nya tjänster. Att begära föräldrapenning och betala räkningar online är inga konstigheter nuförtiden.
Nya sociala mönster
En annan förändring är att vi numera kan bidra med information och kunskap. Vi umgås, konsumerar, kommenterar och utbyter tankar här. Att prata med en barndomsvän via Facebook är idag lika vanligt som att vi byter några ord med en granne på gatan.
Koppla samman tjänster
Idag är det ingen konstigt att koppla samman exempelvis mitt twitterflöde med mitt facebookflöde. Jag kan genom bildredigeringsverktyget Pixenate publicera bilder på facebook. Min senaste favorittjänst är att jag samlat kursens alla bloggar i Netvibes, och på det viset får jag snabbt en överblick över de nya inlägg som kommit, utan att behöva leta upp varje enskild blogg.

Vad som väntar runt hörnet när vi tar klivet in i framtiden är förstås omöjligt att säga säkert, men jag tror att det är främst tre områden som behöver redas ut. Det första området är säkerhet och personlig integritet, något som exempelvis Facebook fått kritik för.
Nästa problem finns inom upphovsrätten, som just nu är mycket aktuellt i och med att Pirate Bay-rättegången just nu avhandlas i hovrätten. Fildelningssajten har retat film- och musikbranschen långt utanför landets gränser. De fyra personerna bakom sajten dömdes av tingsrätten för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, och nu ska frågan prövas i hovrätten.
Mitt sista problemområde som framtiden har att hantera är klyftan mellan de som redan använder de digitala verktygen och de som ännu inte kan, vill eller vågar vara med.