Nishade konton

Många företag ger sig ut i de social medierna med ett konto, men här finns en del att fundera på!
Kolla in den här bloggen, som väcker frågan om nischade konton. Jag tycker det var väldigt intressant, och återigen måste man ta sig en funderare på VARFÖR man finns på twitter, och HUR man uppnår det!

http://dasilvadig.wordpress.com/2010/12/08/varfor-ditt-foretag-ska-ha-flera-nischade-konton-pa-twitter/

/Karin

Hur många vänner har du?

Sociala nätverk har självklart funnits länge i vår ”offline-tillvaro”. Det nya är att vi samlar vårt sociala liv i digital form, och att vårt nätverk är synligt för omvärlden.

Första gången jag stötte på begreppet sociala nätverk blev jag inte så imponerad. Tyckte mest det var som ett SM i fyndiga kommentarer. Men med tiden har jag fått omvärdera Facebook, Twitter och liknande tjänster. De har visat sig vara både underhållande och smarta. Dagens Nyheter skriver så sent som denna vecka:

”Sociala medier som Facebook, Twitter och bloggar har blivit ett naturligt sätt att uttrycka sina åsikter och att umgås. Nu börjar allt fler företag inse att det också är ett sätt att fånga upp trender och att enkelt föra en dialog med sina kunder.”  (DN 29/11 2010)

Artikeln beskriver hur företag använder sociala medier i sin omvärldsbevakning och att det blivit viktigt i varumärkesbyggandet och i kommunikationen med kunderna att finnas på Twitter och Facebook.

Men självklart finns det nackdelar. De flesta har säkert suttit med en vänförfrågan som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Trycker jag okej får jag en ”vän” som jag egentligen inte är så intresserad av att få in i mitt flöde. Ignorerar jag frågan riskerar jag att det kommer hänga ett frågetecken i luften mellan mig och den som knackat på.

En annan aspekt på det hela är den professionella. Själv jobbar jag som journalist på Sveriges Radio. Som journalist skulle jag ha svårt att vara medlem i ett politiskt parti, men vad händer om jag är vän med stadens kommunalråd på webben? Jag säger inte att det är exakt samma sak, men var går gränsen? Jag har hela tiden valt att avstå sådana kontakter för att inte hamna i tänkbara neutralitetskonflikter. Men jag har även kollegor som resonerat annorlunda.

Så hur man ska förhålla sig till de sociala nätverken har inget enkelt svar. Men vad man än väljer så måste man vara medveten om vem man är och var man syns när man ger sig ut i de sociala forumen.  

Nya tjänster och nya sätt att umgås

Före dotcom bubblans bakslag var internet en plats där vi i första hand sökte information. Såväl organisationer som privatpersoner startade hemsidor som byggde på ensidig kommunikation. Kommunikation mellan människor skedde främst i form av e-post. Idag gör vi många fler saker på webben. Som jag ser det är det främst tre områden där webb 2.0 skiljer sig från föregångaren. Det handlar om tjänster, nya sociala mönster och möjligheten att koppla samman tjänster med varandra.

Tjänster
Webben är fortfarande en källa till information, men den erbjuder dessutom flera nya tjänster. Att begära föräldrapenning och betala räkningar online är inga konstigheter nuförtiden.

Nya sociala mönster
En annan förändring är att vi numera kan bidra med information och kunskap. Vi umgås, konsumerar, kommenterar och utbyter tankar här. Att prata med en barndomsvän via Facebook är idag lika vanligt som att vi byter några ord med en granne på gatan.

Koppla samman tjänster
Idag är det ingen konstigt att koppla samman exempelvis mitt twitterflöde med mitt facebookflöde. Jag kan genom bildredigeringsverktyget Pixenate publicera bilder på facebook. Min senaste favorittjänst är att jag samlat kursens alla bloggar i Netvibes, och på det viset får jag snabbt en överblick över de nya inlägg som kommit, utan att behöva leta upp varje enskild blogg.

Vad som väntar runt hörnet när vi tar klivet in i framtiden är förstås omöjligt att säga säkert, men jag tror att det är främst tre områden som behöver redas ut. Det första området är säkerhet och personlig integritet, något som exempelvis Facebook fått kritik för.

Nästa problem finns inom upphovsrätten, som just nu är mycket aktuellt i och med att Pirate Bay-rättegången just nu avhandlas i hovrätten. Fildelningssajten har retat film- och musikbranschen långt utanför landets gränser. De fyra personerna bakom sajten dömdes av tingsrätten för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, och nu ska frågan prövas i hovrätten.

Mitt sista problemområde som framtiden har att hantera är klyftan mellan de som redan använder de digitala verktygen och de som ännu inte kan, vill eller vågar vara med.

Bloggen - Tidningen - Satiren

Eftersnacket efter söndagens val fortsätter. Jag tycker det är häftigt det som händer i bloggar, på facebook och i twitterflöden just nu. Att en historia kan få ett så starkt eget liv, som till exempel Emelis blogg om sin mammas sjukdom. http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

Hur historien sen vandrade vidare till "gammelmedierna" tidning, radio och teve.  http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7799608.ab
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=4036565

Och att reaktionerna bara strömmar in i olika former som ex den här:  http://www.youtube.com/watch?v=vuH17i9FJGw

Utan webb 2.0 hade inget av det här varit möjligt!

Valvaka på flera fronter

Har ägnat de senaste dagarna åt att smälta valet. Vilken rysare det blev och inte är det riktigt säkert än hur det har gått och vem som ska styra de närmaste fyra åren. Enligt Sveriges Radio kan det hänga på 298 röster. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4035444

Det som var roligt med årets valvaka var väl att man kunde sitta i soffan och följa staplarnas uppgång och nedgång både på teven, facebook och twitter. Nya tider nya vanor, och även om det var första gången kändes det fullständigt naturligt... Så fort ändras förväntningar och beteenden...

Uppe på banan

Nu har kursboken kommit. (Blogs, Wikis, MySpace and More...) Den såg ju nästan inte alls ut som en kursbok. Jag hade ställt in mig på den dödligt tråkiga layouten från Studentlitteratur, men den här ser jag fram emot att få öppna.

Jag är nog en sån där som kallas "late adopter". Inte för att jag inte vill, eller inte kan, utan för att jag helt enkelt har svårt att hinna med. Jobb, familj, träna... För mig är det obegripligt hur de gör som ständigt ligger i fronten och hakar på allt först. Facebook, twitter, bloggande, fourthsquare, gowalla... Vad väntar runt hörnet? Jag har fullt upp att hinna ringa mina kompisar när de fyller år. Men den här boken ska jag se till att jag hinner läsa. Och förhoppningsvis gör jag även inlämningsuppgifterna i tid till kursen med det behändiga namnet "Informatik A, Webb 2.0 i teori och praktik - wikis, bloggar och social mjukvara" på Örebro universitet.

/Karin

Hon var före sin tid

Läste i Svenska Dagbladet idag om Årstafrun och blev lite förvånad över hennes framfart i de sociala medierna. Årstafruns dolda dagböcker kommer tydligen ut i bokform, igen. Gjorde de inte det redan på 1950-talet? Hur som helst Märta Helena Reenstierna som hon egentligen hette levde 1753-1841, och överlevde både sin make och alla deras 8 barn. Krutgumma som inte gick av för hackor.

Men det är inte nog med det. Numera finns hon också på Facebook där hon dagligen rapporterar som sig och sitt, skriver SvD.

Jag kan inte låta bli att bli imponerad över hennes livskraft!

/Karin